Online fika

Igår kväll var det online fika med Skoliosföreningen. Den är ganska nystartad och välbehövlig, jag är så glad att den har bildats och så många andra med mig som har skolios.  Tidigare har jag fått vända mig till neuroförbundet där skolios ingår (jag är ju fortfarande kvar där så klart). Vi var ett gäng tjejer som verkligen kunde prata av oss och berätta våra storys och var så skönt att känna gemenskap med andra i samma situation.  Det är väldigt många som inte blir godkända av försäkringskassan för sin skolios och bedöms kunna jobba, “för lite ont i ryggen” är ju inget. Men när kröken gör störtont och trycker på lungorna, man är hindrad att klara vardags sysslorna, blir trött i ryggen så man måste lägga sig och vila. Inte orkar träna som man vill, inte klarar av att jobba med det man vill / är utbildad till. Då är det väldigt tufft att få höra att ens ryggont inte bli accepterad.

Man känner sig väldigt ensam i det här, vännerna förstår inte varför man har ont, samhället vill inte acceptera. Jag hade ju ändå turen att min skolios upptäcktes redan vid mitt första andetag så hela min barndom har präglats av läkarbesök och allt som medförde och läkarna hade bra koll på mig under uppväxten och i tonåren fick jag börja med korsett.  Vissa upptäcker det inte förräns vid tonåren eller vuxen ålder och då är det värre att göra något åt det förutom steloperation

 

 

Till startsidan