Kampen som utförsäkrad

Jag har inte orkat skriva på ett tag,  fått tillbaka min utmattningsdepression och panikångest för att jag måste strida för mina rättigheter konstant.  Jag har varit utan sysselsättning och ersättning sedan i oktober. Då jag är utförsäkrad har jag inte rätt till a-kassa,  min SGI är på noll så då blir inte sjukskrivningen godkänd,  så den enda ersättning jag har rätt till är aktivitetsstöd då jag är i sysselsättning.

När min rehab samverkan är klar har jag förhoppningsvis rätt till att komma med i Jobb och utvecklingsgarantin men tar inget för givet förrän jag är där.

Nu har jag i alla fall fått en arbetsträningsplats ,jag startar 17 april. Jag börjar med 2 timmar om dagen och ska öka till halvtid för att fastställa vilken arbetsförmåga jag har.  Och jag får ersättning.

Den som inte har levt utan 1 krona,  inte får vara med i samhället och inte veta när den här kampen tar slut kan inte föreställa sig hur det är att tvingas leva så. På senare tid har min ångest och depression ökat,  dem jag trodde stod mig nära har inte ens kunnat skicka ett sms och frågat hur jag mår,  hur det går eller bara funnits där.  Hade jag inte haft min sambo hade jag inte levt idag.