Idag var det dags för ett ytterligare nedtryckande telefon samtal med Arbetsförmedlingen.  För vilken gång i ordningen vet jag inte. Är så fruktansvärt trött på detta nu.   Har hållit på så här till och från nu i 15 år.  2006 började utförsäkringen, hela långa historien kommer i ett senare inlägg.  Försäkringskassan nekar mig sjukersättning och Arbetsförmedlingen anser dem inte kan göra mer.  2015 blev jag utförsäkrad senast, jag har gjort flera utredningar och arbetsträningar men ändå inte tillräckligt   underlag.   Blivit nekad både sjukpenning och sjukersättning. Nu har jag gjort en ny ansökan om sjukersättning på 50 % då det är så svårt att få i genom ansökan,  avslag på denna också. Dem har inte tagit beslut än med med dem underlag som finns så anser dem att jag kan jobba heltid.  Kruxet är att jag aldrig har kunnat jobba heltid någon gång, det har både utredningarna och läkarna intyga det.

Det får räcka nu! Jag orkar inte längre med detta bollande längre.  För frisk för Försäkringskassan, för sjuk för Arbetsförmedlingen, och Kommunen hjälper mig inte heller då min sambo försörjer mig.   Alla tycker jag är så stark, ja det kanske jag är men inte nu längre. Efter alla års kämpande så behöver jag lugn och ro. Ingen myndighet vill ge mig stöd bara skyller ifrån sig. Jag får ingen hjälp med att ta samtal för jag anses ha talförmåga, därför har min utmattning blivit värre. Och diagnoserna har blivit fler.  Migrän, fått åka till akuten flera gånger efter att haft kräkningar i flera dagar, utmattning, hjärntrötthet, mer värk, ångest, nedstämning.

Hur länge ska det här pågå? Varför är det just jag som är drabbad?  Jag är född med grav skolios. Haft problem sedan första andetaget. Jag fejkar inte, jag vill verkligen kunna jobba,  umgås med vänner och familj, ta hand om hushållet. Jag vill verkligen att ha det så här men det finns inget mer medicinskt att göra.  Telefon samtalet slutade med att jag ska söka om samordnad rehabinsatser hos Försäkringskassank. Jag orkar verkligen inte bli ifrågasatt så här längre. Så otroligt tacksam att jag har en förstående sambo som verkligen älskar mig ❤️ Något jag saknat hela mitt vuxna liv tills jag hittade honom ❤️